Silverbullit, ”Arclight” (MVG 151)
Releasedatum: 24 november.

Rockmusiken präglas sedan begynnelsen av två parallella riktningar: å ena sidan strävan mot det direkta och fysiska, å den andra mot det utsvävande och dimmiga. Stooges, punken, Black Flag är exempel på den förra tendensen, medan psykrocken, Brian Eno och My Bloody Valentine representerar den senare riktningen. Silverbullits tredje album ”Arclight” ansluter till dessa båda tendenser men låter dem ingå i en ny och egen musikalisk förening av högsta karat. Knivskarp och dimmig på samma gång, tar ”Arclight” med lyssnaren på en resa mot mörkrets hjärta med New Order, My Bloody Valentine, D.A.F och tidiga The Cure som några av de musikaliska färdkamraterna.

Inledande singelspåret ”Run” drivs obevekligt framåt av Jukka Rintamäkis motorvägsrockigt fartblinda basfigur medan Jon Ölmeskogs syntar skapar en svajig, nästan himmelsk atmosfär till Simon Olssons desperata men ändå förtröstansfulla sång om flykt. Efter ”Run” följer den vackra ”Only Gold”, som tangerar känslan av att vara främling i sitt land, familj, ja, kanske till och med inför den man trodde sig själv vara. ”Buddy” är en cover på en gammal låt av Snapper, Nya Zeelands eget Jesus and the Mary Chain. Körd genom nervsystemet i Silverbullits musikmaskin blir den lika hotfull som Suicides ”Frankie Teardrop” eller Whitehouses ”Erector”. Känslan av övergrepp på det musikaliskt passande är här smärtsamt påtaglig. Temat flykt tas upp igen i vagt Joy Division-ekande ”Blood”, en låt som måste betecknas ett av Silverbullits största musikaliska ögonblick. I ”Once Upon A Time” lyckas bandet återigen kombinera direkthet med flum i något som skulle kunna kallas analog space body music. Trummisen Anders Gustafsson håller här en bångstyrigt överstyrd bassynt in check med ett hårt drillsergeant-beat som kunde vara signerat D.A.F.:s trumslagare Robert Görl. Avslutande ”Promise You” är labyrintisk och snöig My Bloody Valentine/Loop-pop där det dynamiska samspelet mellan trummor/bas, Andreas Nilssons lager av lätt ostämda gitarrer och Simons sång åstadkommer den ultimata dödspop-trippen.

Silverbullit bildades 1995 och blev snabbt favoriter bland människor med smak för nihilistiskt rock i Stooges/GG Allin-skolan. Efter att debutplattan ”Silverbullet” släppts 1997 gjorde bandet en legendarisk Sverigeturné som resulterade i att Simon efter en spelning arresterades av polisen i Varberg, misstänkt för narkotikapåverkan. I själva verket var det sin egen musik han var hög på, vilket om inte annat visar att rockmusik fortfarande kan vara subversiv. 2001 släpptes den kritikerrosade ”Citizen Bird” som innebar en musikalisk positionsförändring. Ljudbilden var nu mer monoton och ambient, inspirerad av tysk krautrock, Spacemen 3 och gamla artkult-duon Silver Apples. Med sin tredje skiva ”Arclight” visar Silverbullit att de idag hör till rockens absoluta världsklass. Bättre, mer oförutsägbar och sinnesutvidgande än så här blir förmodligen inte rockmusik.